Referat från lunchseminarium med PM Nilsson

Den 20 november anordnade Teknik- & Säkerhetsforum ett välbesökt lunchseminarium med PM Nilsson, politisk redaktör på Dagens Industri , om försvarsindustrins roll i svensk säkerhetspolitik. PM Nilsson inledde diskussionen med en beskrivning av det försvarspolitiska utgångsläget.

De flesta kan enas om att Sverige befinner sig i ett historiskt sett exceptionellt gott försvarspolitiskt läge, omgivna av idel vänligt sinnade grannar. De kringliggande länderna är dessutom strukturerade på ett sätt som vi inte tidigare har varit med om. De är antingen NATO-medlemmar, EU-medlemmar eller både och. Den svenska regeringen värnar denna struktur och letar efter olika sätt att poola in resurser. Vi skickar trupper, deltar i övningar och i industriella utbyten. Vi är en lojal EU-medlem och en lojal associerad medlem av försvarsalliansen. Hur ser då vägen framåt ut för den svenska säkerhetspolitiken? PM Nilsson anförde att Sveriges industriella roll kommer att bli allt viktigare framöver och att de militära förmågorna i växande utsträckning kommer att bestå av teknik. Under kalla kriget sågs försvarsindustrin som ett av de säkerhetspolitiska instrument som fanns att tillgå för att bevara den svenska självständigheten. Därefter kom en period då politiken ansåg att det inte längre fanns några avgörande strategiska skäl att ha en inhemsk tillverkning. Försvarsindustrin ställde om sig, blev mera lik övrig industri och satsade på export. PM Nilsson tycker sig se att pendeln är på väg att svänga tillbaka till ett synsätt som innebär att inhemsk teknisk förmåga kommer att bli viktigare. Pendeln behöver inte nödvändigtvis landa i samma logik och struktur som gällde före år 1989, det är svårt att sia om, men att den nu slår tillbaka ansåg PM Nilsson är tydligt. Det märks inte minst på omsvängningen inom Socialdemokraterna. Tekniksprånget som skett under perioden efter kalla krigets slut har varit mycket stort och utvecklingen innebär delvis nya villkor för försvaret. Västländerna går tydligt mot ett slags symbios mellan specialtrupper och underrättelsetjänst, inom vilken tekniken är A och O. Framöver kommer vi sannolikt att betrakta den ekonomiska och industriella ansträngningen som görs på försvarsområdet som ett sätt att poola in resurser i den internationella, försvarspolitiska strukturen. Om Sverige ska vara en intressant partner inom EU och inom eventuella framtida allianser så måste vi göra mer än att ”köpa från hyllan”. Vi måste bli en högteknologisk partner, utveckla nya produkter och därigenom skapa ömsesidiga beroenden. PM Nilsson tog även upp den svenska Försvarsmaktens perspektivstudie i vilken den högteknologiska vägen tydligt pekas ut som den enda möjliga för det svenska samhället. Politiken kommer rimligen att ta fasta på denna och den industriella delen av säkerhetspolitiken kommer att bli betydligt viktigare framöver. Försvarsindustrin kommer följaktligen att bli en del av säkerhetspolitiken på ett annat sätt än den varit förut. En fråga som lyftes från publiken var hur staten kan understödja de svenska högteknologiska förmågorna. Om vi anser att det är säkerhetspolitiskt viktigt att värna några industriella och teknologiska förmågor, ska vi göra det genom att ge ordrarna till våra inhemska industrier eller ska vi göra det på något annat sätt? Och hur rimmar ett sådant förhållningssätt med önskemålet om en fungerande marknad inom EU? PM Nilsson framhöll att en fungerande inre marknad är central, men Sverige kan inte bara vara kund och ”köpa från hyllan”– så blir vi inte en stark och intressant partner i det långa loppet. Staten bör i egenskap av största beställare rimligen ta någon form av ansvar för att denna utveckling ska vara möjlig, och det finns skäl att peka ut vissa kompetensområden som strategiskt viktiga utan att anklagas för protektionism. På frågan om PM Nilsson upplever att politiken behöver vidta ytterligare åtgärder svarade han att politiken framförallt måste reda ut det strukturella sammanhanget. Det är svårt att tänka på svensk framtid och svensk försvars- och säkerhetspolitik utan att väga in NATO. Den politiska nivån måste helt enkelt reda ut vilken strategi Sverige bör ha framöver. Det skulle inte bara göra det lättare att komma vidare kring industriella samarbeten, det skulle även göra det enklare att ge Försvarsmakten en tydlig inriktning framöver. Den inriktning som Försvarsmakten förordar i sin perspektivstudie är enligt PM Nilsson omöjlig att genomföra utan ett svenskt NATO-medlemskap eller NATO-association.


Nyheter


Teknik- och Säkerhetsforum: Almedalen 2019

Måndagen 1 juli Vad innebär det att statsunderstödda aktörer spionerar på svensk innovation? Intresset för svenskt kunnande har, i kombination

Hot, risker och sårbarheter – med ÖB Micael Bydén & Dan Hamilton

PROGRAM och ANMÄLAN 18:00 Välkomsthälsning Göran Lennmarker ordf. Svenska Atlantkommittén 18:05 Implications of the U.S. Presidential Elections for Nordic and European

Cyberförsvarsdagen 2017

UPPDATERING: VISADE PRESENTATIONER Konferensen vill bidra med förslag till åtgärder på området, och erbjuda en plattform för kontakter och affärsmöjligheter.

Rapport: Teknik för framtida slagfält

Den tekniska utvecklingen innebär stora möjligheter samtidigt som den förändrar vårt sätt att leva, förbättrar vår livskvalitet och förenklar vår